Det första beslutet om bullerskyddsåtgärder i fastigheter kom i koncessionsnämndens beslut 1993 M46/93. Nya krav infördes i koncessionsnämndens beslut 1998, M109/98 och i Miljödomstolens beslut 2003, M346-01.
Ur M346-01: ”Swedavia skall i de bostadshus och bostadslägenheter som ligger innanför gränskurvan för 60 dB(A) FBN för trafikfall 372 100 rörelser vidta bullerdämpande åtgärder som leder till minst 10 dB(A)sänkning av ljudnivån inomhus i bostadsutrymmen.
Denna skyldighet gäller dock inte för bostadsutrymmen där den ekvivalenta ljudnivån inomhus även utan åtgärder underskrider 35 dB(A) FBN och begränsas också till åtgärder varigenom den ekvivalenta ljudnivån blir högst 30 dB(A) FBN för sådana fall där ljudnivån utan åtgärder uppgår till 35-40 dB(A) FBN. Åtgärderna skall vara vidtagna senast när den tredje banan tas i drift.
Bullerbegränsande åtgärder enligt föregående stycke skall även vidtas när den maximala ljudnivån regelbundet minst tre gånger per natt uppgår till, i en första etapp minst 80 dB(A) och i en andra etapp minst 70 dB(A). Målet för åtgärderna skall vara att den maximala ljudnivån inomhus i bostadsutrymmen inte överstiger 45 dB(A).
Åtgärderna i den första etappen skall vara utförda senast när den tredje banan tas i drift. Åtgärderna i den andra etappen skall vara utförda senast vid utgången av 2007.”
Oklarheten över vad som menas med ”regelbundet” i stycket ovan reglerades i en ny dom av Miljööverdomstolen, som 2004 slog fast att varje fastighet som störs av tre eller fler bullerhändelser på 80 respektive 70 decibel eller mer, under minst 150 dygn per år, har rätt till isolering.
Under 2007 bullerisolerades de fastigheter som vid nuvarande trafikfall utsätts för 70 dBA eller mer minst tre ggr/natt under minst 150 nätter per år. Under de närmaste åren kommer Swedavia att isolera de fastigheter som - vid ökande trafikfall - kommer att utsättas för sådan bullerexponering, innan det faktiskt inträffar. Länsstyrelsen har godkänt denna tolkning.
Till villkor för buller och flygvägar